Föraktet mot svaghet!

Jag vill dela med mig lite av vad Anita Goldman skriver i boken Ljusbärarna. Mycket tänkvärt!
"Föraktet för svaghet - för kvinnan, för den Andre (den svarte, juden, den koloniserande, den handikappade och så vidare) - är i botten en rädsla för det inre, för det jag väljer att kalla själen. En rädsla för själen och för dess yttersta uppgift; att överlåta sig till Gud. Jag tror att allt förakt och allt våld har denna rädsla som botten.
Föraktet är jagets försvarsmekanism mot själens uppfodrande uppdrag: Ge dig hän i total tillit, Älska!
Det yttre - vare sig man kallar det Jaget, Personligheten eller Egot - för en ofta livslång kamp mot den inre rösten, mot själen, mot det som vissa kallar Gud och andra Upp-lysning (en-light-enment). Det inre ljus man inte vågar släppa fram skyms av Skuggan. Man måste med alla medel som står till buds - även de grövsta som folkmord och tortyr - utplåna detta. Det inre ses som svagt och projiceras på den Andre - kvinnan, fienden - som måste förgöras. Fienden är svag och värd förakt, men ändå fruktansvärd eftersom så grova medel måste till för att hålla honom - ofta henne - nere.
Ibland är rädslan så enorm att den Andre måste utplånas.
Jag menar att det är rädslan för Gud, eller vad jag hellre skulle vilja kalla Kärleken, som styr så oerhört mycket av människors handlande. Ondskan är ett uttryck för denna rädsla. Ondskan har inget eget liv, ingen egen självständig karaktär. Det finns inget absolut ont. Djävulen existerar inte. Däremot finns människor som utför djävulska handlingar för att de är - i ordets allra djupaste och mest korrekta betydelse - livrädda. Rädda för Livet, det inre livet. Rädda för kärleken.
Denna rädsla, det förakt för svaghet, ett uttryck som formulerades av den norske författaren Harald Ofstad och som har blivit något av ett bevingat ord, är ett genomgående drag hos alla grova brottslingar, såväl den enskilda förbrytaren som kriminella grupper och regimer."
Jag har skrivit mer om boken i ett tidigare inlägg:  http://anetteivar.blogspot.com/2011/05/ljusbararna.html