Livsboken

Livsboken är en utmaning till kollektivt ansvar och politiskt handlande, då debatten till stor del kommit att handla om handikappade människors liv och värde.

Författarna till Livsboken är på olika vis engagerade i handikapprörelsen.

Harald Ofstad är en av författarna. 

Här är några utdrag ur Livsboken.

"Med den här boken vill vi diskutera livsvillkor och människovärde."

"Vi skriver därför att vi känner djup oro inför en debatt som så klart ifrågasätter livets okränkbarhet. Vi är upprörda över hur debatten skiljer ut vissa människor och betraktar dem som mindre värda."

"Alla människor måste mötas med djupaste respekt. Alla människor är betydelsefulla." 

Verklighet kontra fasad

"Dömer vi efter samhällets fasad - den mask bakom vilket det döljer sig, så är vårt samhälle klart demokratiskt, baserat på idéerna om alla människors lika värde och rätt att leva ett gott liv."

"Verkligheten är en annan. Verkligheten är att vi har format samhället så att stora grupper blir utslagna. Och de utslagna får inte samma värde som de som lyckas. Och vilka möjligheter ha de att leva ett gott liv?"

"De som vinner på att samhället fungerar så att många slås ut, gillar inte distinktionen mellan verklighet och fasad. Att acceptera distinktionen skulle pressa dem in i en allvarlig konflikt. De vill behålla verkligheten sådan den är, för det tjänar de på."

"Om vi verkligen är intresserade av att samhället ska närma sig våra demokratiska ideal, måste vi försöka tränga igenom de klichéer och ordmassor - hela den dimbildning som utgör samhällets fasad. Vi måste försöka se hur samhället faktiskt fungerar." 

Kampen för tillvaron

"Vårt samhälle är baserat på konkurrens."

"Konkurrensens idé är att någon vinner, medan andra förlorar. Den blir en kamp för att vinna. Kampen för tillvaron blir en del av samhällsstrukturen."

"För att dölja det råa kampmomentet, gömmer sig samhället bakom fasaden av kristna ord om att man skall bruka sina gåvor och demokratiska ord om att alla bör ha samma chans till ett gott liv. Den som klarade sig, nyttjade sin chans och talanger. Den som inte klarade sig, får skylla sig själv. Han tog inte chansen utan grävde ner sitt pund. Dessa myters ändamål är att befria samhället från dess ansvar, på samma sätt som myten om viljans totala frihet lugnar vårt onda samvete när vi straffar människor. Det är inte samhället det är fel på. Det finns personer som inte passar in. De får skylla sig själva."

Socialdarwinismen - idag

"Det finns en myt - en farlig myt - att socialdarwinismen är utrotad. I själva verket lever vi - som redan nämnts - i ett samhälle som bygger på urvalet som stimulerar till kamp och konkurrens och som - om vi bortser från fraserna - anser att den misslyckade är dålig - en förlorare - emedan han misslyckades. Socialdarwinismens lära om att den starka ska härska över den svaga och att den svaga är föraktlig emedan han låter sig behärskas, är ett uttryck för tendenser som är djupt förankrade i våra västerländska demokratier, och i oss själva. Läran var ett dominerande inslag i nazismen. Men den finns överallt."

"Den amerikanske amiralen R. Bacon yttrade: "Livet är en kamp. Slutet på striden är urvalet. Den starke skall vinna, erövra, överleva, fortplanta sig. Den svage måste underkasta sig, gå under, försvinna. Så har naturen själv ordnat det. Också människor lyder under denna naturlag, och det gör även stater och raser." (Bacon & McMurtie: Modern Naval Strategy, N.Y., 1941)

Handikapp, nytta och självkänsla

"En icke handikappad  människa som fungerar normalt i samhället, förmodas göra en insats av något slag. Insatsen är - får man hoppas - något som i sista hand har egenvärde. Ibland uttrycker vi detta med att säga att "den och den är en nyttig person", men det är missvisande. Det är insatsen som är nyttig, inte personen. Säger vi att personen är nyttig, bedömer vi själva människan ur nyttosynpunkt."

"Att en person gör nytta, påverkar emellertid ofta vår bedömning av honom: han är värdefull emedan han gör en viktig samhällsinsats."

"Men vi måste skilja mellan att en insats är värdefull och att en person är värdefull."

Ett orättvist perspektiv

Vi bedömer i hög grad oss själva - och andra - utifrån vissa ideal: prestationsideal, utseendeideal, begåvningsideal, etc. Vi lever i ett meritokratiskt samhälle som gynnar dem som uppfyller kraven, som är starka och inte alltför avvikande - annat än i positiv riktning. Samhället är till för de vanliga. Detta påverkar vår inställning till handikappade."

"I vårt effektivitets-samhälle betraktar många dem som "minusposter".

"Emellertid måste vi komma ihåg att våra ideal är utformade ur ett grundperspektiv hämtat från dem av oss som är friska. När vi därför bedömer en handikappad utifrån våra ideal, sker det ur ett djupt orättvist perspektiv."

Vår inställning till de svaga är ett symtom på vår kultur

"Men de handikappade har inte bara rätt till ett bra liv, utan - som alla andra - till det bästa liv de är i stånd att leva. Att försöka förverkliga det idealet är ett uttryck för vår kultur."

"Alla människor måste mötas med djupaste respekt. Alla människor är betydelsefulla."